Jag har under en tid motvilligt lagt skrivandet på hyllan men ikväll kunde jag inte hålla mig längre. Efter att min vana trogen suttit bänkad framför tvn med en stor biopopcorn tittandes på melodifestivalen iklädd paljettkjlänning och glitterskarf börjar jag bli lite irriterad. Som svensk tv inte finns på min hemadress så blir jag dessutom tvungen att åka den långa sträckan på 2km till stället jag helst av allt vill undvika när jag är ledig. Mitt jobb. Men missar en deltävling gör jag inte!! Besviken blir jag när jag märker att delatagarna inte anstränger sig hälften så mycket som jag gör för att upprätthålla stämningen och framförallt klassen på tillställningen. Programledarna säger jag inget om, då Måns prestations vara eller icke vara inte har någon större betydelse då han är så sockersöt att alla generationer smälter. Christine kan ju skatta sig lycklig att hon är rolig i alla fall.

Efter många år av melodifestivaltittande har jag snabbt lärt mig att sålla agnarna från vetet. Kan i stort redan vid introt och första anblicken säga om detta är ett vinnande koncept eller inte. Och då vill jag tillägga att jag är tondöv och sjunger bara när jag vet att alla andra i rummet är fullare än jag själv. (vilket inte händer ofta...) Undantaget var förra året då jag stensäkert dragit ett stort rött streck över "Snälla snalla" i min festivalbok i guld. Det är antingen det eller små silver stjärnor. Hävdar fortfarande att det blev fel i räknevärket eller att folket förra året körde någon form av uteslutningsmetod för att alla bidragen var så dåliga. Med facit i hand kunde väl kanske inget ha varit sämre än Malenas bidrag.

Kvällens show började väl ändå ganska bra...eller som vanligt kan man väl säga. Alcazar känner man alltid igen och gör en aldrig besviken. Men inte heller nån dundersuccé ikväll va? Svenskt lagom..

Har jag varit borta för länge från Sverige som jag inte har en aning om vem som sjunger låt nummer två? Jag tror nog att hade han varit lika bra som han själv trodde han var snygg skulle jag vetat vem det var. Förföra en kamera är få förunnat...tyvärr inte dig. Och låten har jag redan glömt!

Inför tredje bidraget skrek publiken och viftade med sin "Elin" skyltar. Ja men hon vet jag vem det är. Hon är väl ihop med Brolle? Jag tänkte att nu blir det något storslaget. Förväntansfull satt jag och matade in popcorn efter popcorn. Men inte nu heller! Ett töntigt tolvårstrall med rekvesita som snotts från Dressmanns förråd på storgatan. Uppenbart är det också att stackars Elin inte tror på ett enda ord hon sjunger. Min åsikt har inte påverkats av att min pojkvän konstant under låten satt och torkade mungipan.

När man inte tror att det kan bli värre...då blir det värre. Jag har verkligen varit borta för länge, för VEM är det här? och ännu värre...Vad har han på sig? Lyd mitt råd Erik lille...När man är så blek att man skulle smälta in i ett klapperstensfält tar man inte på sig en grå kostym hur bra du än må sjunga. Slinga håret, ta på dig ett par tajta slitna jeans som visar svärmorsrumpan och våga sluta se så glad ut hela tiden! Kärleken är inget att skratta åt det kan jag lova.

Bidrag nummer fem tänkte jag först hoppa över men det fanns något där som fick mig att bli intresserad ändå. Jag förstod nämligen inte ett ord av vad han sa...det får ju en i alla fall att undra om det var "banansylt " han sjöng om.

"Timotej". Jag tror det var så  mitt shampoo hette som barn. Drar genast lite paralleller. Sött, beroendeframkallande men ändå äckligt om det blir för mycket. Varför förstöra ett framträdande ännu mer än növändigt genom att ta med instrument som ändå inte används. Mottvilligt måste jag säga att detta är en låt som kan gå långt och hoppas verkligen för deras egen skull attde har en bra version på engelska.

Till slut kom han. Han som utan tvekan var den enda som matchade min paljettklänning. Han som fick mig att sluta äta popcorn i tre och en halv minut och han som blivit en man. Darin! 6 kg tyngre än sist jag såg han, ingen tandställning och en röst som ingen slår. När man vet att man har ett vinnande koncept behövs inga låtsasflöjtar eller bengaleldar. Total utklassning!

Sist, men absolut inte sämst ikväll, var rockbrudarna som stilrent och utan utsvävningar inte helt otippat tog sig vidare till andra chansen. Skön röst och snygg frisyr på hon som sjöng. Känns alltid lättare att medge när ens partner inte håller med.

Så, jag hoppas att alla bidrag till nästa omgång noga läser detta och lär er något och så att ni slipper göra bort er!  

Ett nyblivet Dolphfan!